vecka 1

Denna vecka har jag spunnit ca 400g lammull från värmländska skogsfår och 200g corriedale från world of wool. Jag gillar de stora härvorna jag får med min e-spiner. Färre trådar att fästa när jag stickat färdigt :)

Från vänster: Bagglamm, corriedale, tacklammet Sirap

Sugen på att sticka

Den senaste tiden har jag inte haft någon sticklust. En halvfärdig tröja, mattprojektet och en påbörjad benvärmare har legat på vars en plats och samlat dam under vintern. Men så igår surfade jag runt bland mönster på Brooklyn Tweed och fick ny inspiration. Så nu skall jag sticka färdigt min seacoast sen får det bli någonting i mitt nyspunna garn av alpacka och finullslamm.

mina egna ullproducenter

Nej, jag har inte skaffat får.
Bor man i tättbebyggt område och har en tomt på typ 300 kvadratmeter så kan man inte ha får, men kaniner. För snart två veckor sedan var jag och hämtade två stycken 8 veckor gamla angorakaniner.


Buffy och Cocie

Färga med Vejde

Detta är den coolaste växtfärgning jag någonsin gjort!!

Vejde är en växt som förr användes i norden för att få fram blå pigment. Den innehåller indigopigment dock inte alls i så stor utsträckning som vissa asiatiska växter. 

Så här ser vejdeplantorna ut

 För att färga med Vejden så får man börja med att plocka bladen. Om man lämnar några på plantan så överlever den och kan ge mer skörd efter några veckor. Växten är tvåårig och blommar år två, så om man vill ha frön behöver växten övervintra.

från mina plantor fick jag ihop ca 5 l klippta blad

 Bladen klipps i bitar omgående och sen hälls kokande vatten över dem. bladen och vattnet får stå och dra i ca 40 minuter så blir vattnet rödbrunt. Därefter silas bladen bort och kaustiksoda tillsäts så att ph-värdet höjs till typ 9. Det behövs väldigt lite, bara några korn. Vätskan ändrar färg till grönaktig.

 När vätskan fått rätt pH-värde häller man den fram och tillbaka mellan två kärl tills den blir blå. Nu kan man se den indigoblå färden. den är utfälld som ett pulver i vätskan.

Indigopigmentet syns tydligt i detta steg

 För att färgen skall fästa på tyget eller garnet behöver indigomolekylerna brytas ned i en mindre form genom att syret i badet avlägsnas. Detta gör man genom att värma badet till ca 57 grader och tillsätta natriumhydrosulfit (5g per liter vätska). Efter detta steg är badet grönt med en oljigt blå hinna överst. Nu går det bra att färga.

I badet blir färgen grön. när man tar upp garnet eller tyget i luften övergår den till blå.

 För att få en mörkare blå nyans så doppar man textilen flera gånger i badet. Mellan doppen måste indigon oxidera i kontakt med syre så att färgen återgår till sin blå form. Oxidationen och första doppet tar ca 15 min, förde påföljande doppningarna är 5 min mer lagom så att inte färgen  i tyget lösts upp igen.



Så här blå blev mitt garn.

Mina ca 5 liter blad räckte till ca 250 g garn och ett linne, så man får ha många plantor om man vill färga mycket.

ullförådet just nu

Just nu spinner jag ull från värmländska skogsfår. Eller ja, ett lamm för att vara mer precis. I början av vintern var jag ute hos en kvinna och rotade igenom en massa fällar innan jag kom hem med fyra stycken. Två lammfällar och två från tackor. Det fanns ull av många typer och färger. De jag valde var en grå från tacka spöket, en mörkt brunsvart från gammeltackan. Båda dessa var väldigt mjuka men med ganska korta lockar. En av lammfällarna är vit och den andra vit och svart. Den vita är full av bös, så jag rensar lite till och från när andan faller på.



Värmlandsull. Den vita är lammull av ryatyp och de andra är tackull.

Jag pillar även med en lammfäll från en korsning av Texel och Finull. Den har små krullor i topparna som går sönder om man kör in ullen direkt i kardmaskinen. Därför bearbetar jag denna fäll genom att flickkarda den tuss för tuss. Det tar så klart tokigt lång tid.

Lammull från blandras mellan Texel och Finull.

Häromdagen damp det ner en Leicester lammfäll i ett paket på konsum. Den är lite lik den vita gotlandsullen, men inte lika runda lockar.



Vit gottlandsull till vänster och Leicester till höger

Leicester lammull

Vit gottlandsull

Sen har jag all blandrasull från Ludvigsborg. Tyvärr har hon som har dessa får bestämt sig för att sluta med får, så det blir inte mer ull därifrån. Ångrar lite att jag inte tog mer ull i höstas, men man kan ju inte ta hand om hur mycket ull på en gång.

Blandrasull

Ryaull har jag två kassar svart och en kasse vit kvar att karda. Fibrerna är så långa så det är lite knepiga att karda i kardmaskinen. Därför har de blivit liggande.

Ryalockar

Samma problem som ryaullen har gottlandsullen. Den har långa fibrer så det är svårt att få loss den från kardrullen. Det finns nog ett par kilo grå och lite vit gottlansull i gömmorna.

Gottlandsull

Gottlandslockar

Guteullen är ju ett av mina evighetsprojekt och av den första jag fick har jag en kasse kardad och en kasse tvättad kvar. Dock så har jag fått mer från en annan kvinna så det står två säckar i garaget.

I garaget finns även en rad kassar med klövsjöull. Den där klövsjöullen som är så ruggigt sönderklippt att jag funderar på att bara lägga den direkt i trädgårdslandet. Det kommer jag nog inte att göra.

Klövsjöull

Sist och minst lite ull som inte kommer från något får utan en Suri Alpaka från Alpakahof Hultet i norra Skåne.

Så går det med guteullen

Ja, nu var det längesedan jag skrev nått om stora ullprojektet. Det har fått ta ett kliv åt sidan för lite annat ett tag, men nästan all Guteullen från förra våren är kardad och spunnen. Jag kan kanske få ihop ett par kardflor till med kardmaskinen av det som finns kvar och jag har ett par redo att spinnas. I övrigt har det mesta blivit garn och nu även blivit instickat i en blivande matta. Konstigt att sticka en matta tycker många, men jag kan inte väva, så då fick det bli sticka. Planen är att köra den i tvättmaskinen när den är färdig för att den skall bli lite stum. Vi får väll se. Så här långt är den 97 cm lång och 145 cm bred. Jag måste alltså sticka minst lika mycket till för att den skall få någorlunda vettiga proportioner och det kommer inte ullen att räcka till. Tur att det växer ut ny ull på fåren efter hand


Mattan är stickad runt på rundsticka och planen är att klippa upp den när den är färdig.

 Jag gillar inte riktigt att sticka aviga maskor, så jag har valt att sticka hela mattan runt och så tänker jag att jag får klippa upp den på slutet. Om filtningen från tvättmaskinen inte räcker för att den inte skall repa upp sig så får jag väll nåltova ihop kanterna med lite extra ull så borde det hålla. Att sicksacka på symaskinen är ett annat alternativ.

Jag stickar med tre trådar och stickor 5 för att det skall bli tätt och tungt. Detta för att mattan skall ligga bra på golvet. Ränderna på mattan är med garn från blandrasfår samt lite ryaull. Planen är att det skall bli minst tre ränder till.

Detta är det garn som återstår och det räcker ju inte till om mattan skall bli längre än den är bred.

Alpaca och siden

Ibland när man har lite långtråkigt så slår inspirationen till. Under lovet ägnade jag ganska många timmar vid kardmaskinen och då kom jag att tänka på några småbitar sidentyg som legat i en låda i många år. Jag repade upp sidenbitarna och kardade in dem i vit alpacka och span ett polkagrisgarn.



Det är inte helt jämnt, men det var inte riktigt meningen.



Så här ser tyget ut som restbitarna kom från