årets sista spånad

Så är med tre timmar kvar på året har jag sagan om konungens återkomst och två halvfulla bobiner med tråd att tvinna kvar. Denna dag har jag hitintills sett både sagan om ringen och sagan om de två tornen och till detta spunnit ca 400g svart tråd av ryaull och tvinnat en härva på drygt 150g.

Gott nytt år!

Huset fullt av ull

Jag har nu ull i alla stadier. Råull som jag inte alls påbörjat står i säckar i hallen.  Tvättstugan är full med ull som har sorterats och väntar på tvätt. Båda mina tvättställningar är ockuperade med torkande ull. I biblioteket står det kassvis med tvättad ull som väntar på att kardas. På köksbordet bor just nu kardmaskinen och ett par kassar ull på väg genom denna. I vardagsrummet bor spinnrocken och just nu är det vit rya som skall tvinnas så att spolarna blir lediga så att jag kan testa min nyaste ull. I soffan har jag min påbörjade mattstickning av gutegarn.

Det är tur att det snart är jullov så att jag kan jobba undan lite. Prio ett är att få ullen sorterad och tvättad, för den är inte så mysig när den kommer från gårdarna. Torkningen är dock en begränsande faktor eftersom jag bara har plats till två tvättställningar och det tar ganska lång tid för ullen att torka. Jag har läst att vissa centrifugerar sin ull i tvättmaskinen för att få torkningen att gå fortare, men det känns som att den skulle bli full av ludd och att ullen skulle tova sig. Kanske att jag vågar prova någon dag, vi får väll se.

inte roligt

Idag var jag och köpte 16 kg Klövsjöull. Jag hade blivit förvarnad att ullen inte skulle vara någon superkvalitet, smutsig och så, men det brukar ju gå att sortera rätt på. Nu visade det sig dock när jag hällde ut ullen och började sortera den att den är helt sönderklippt. Dubbelklipp trippelklipp, ja det är inte mycket kvar som går att använda till att spinna av i alla fall. Det är tråkigt att se ullen så totalförstörd.

Lite garn

Så här ser högen med färdigt garn ut just nu. Det är Gute-, Gottland- och Rya-ull så här långt.

 

Lite förälskad

Igår var jag hos en kvinna med får. Jag träffade henne i somras när jag besökte hennes trädgård under Tusen trädgårdar dagen. Då lovade hon höra av sig när det var dags att klippa fåren, och nu så. I utbyte om mot ull fick hon en introduktion i att spinna på rock och har fått låna min gamla spinnrock. Förutom en himla massa ull så fick jag låna hennes kardmaskin. Det går så fort att karda med maskinen. Det är som om jag blivit lite kär. I morse vaknade jag 06.30 och ville bara kliva upp och karda. Nej kanske inte helt normalt. Så nu åter till ullen. Bilder kommer längre fram. :)

Vinter helt plötsligt.

I onsdags kom det en himla massa snö. I alla fall med skånska mått mätt. Nu i helgen har det varit soligt så jag passade på att frysa alla mina fårskinn.

Fårskinnen på vädring och frysning i snön.

 Det är ljust och fint med snön, men helt hopplöst att försöka cykla i. Några andra som inte är så superförtjusta i snön är hönorna. Man kan ju förstå att det inte är så mysigt att ha snö upp till magen när man har bara ben. Men stannar de inne? Nej de sitter ute under buren och tjurar. Eller kanske på pinnen.

Hönorna är inte alls glada för snön och sitter mest och surar.



I vanliga fall kommer de springande längs kompostgallret när man rör sig i trädgården, Nu går de inte längre än så här.

Jag passade på att ta med kameran på dagens promenad för att föreviga hur fint det är ute. Nästa vecka skall det bli 10 grader och regn i nästa vecka så det gäller att passa på.

 

Utflyckt till norra skåne

På senaste tiden har jag roat mig med att googla får och kontakta fårägare i närområdet. Ibland misslyckas jag dock med att bedöma vad som är nära. Bara för att någonting är i Skåne, betyder det inte att det är nära mitten av Skåne. Så idag har jag varit i Övraryd och köpt Ryaull. Ryafåret är ett lantrasfår och vad som skiljer lantraserna från allmogefåren har jag inte riktigt förstått. De här fåren var i alla fall väldigt skeptiska mot främlingar. Deras matte kallade på dem, men de ville inte komma nära mig så bilderna blev inte så superbra.

Här går de klippta fåren och beat ekollon.

Här är lammen som inte blivit klippta för de skall slaktas.

 Ullen från ryafåren är i alla fall lång och inte särskilt vågig. Den är mycket mer glansig än guteullen och eftersom det är höstull är den mycket mer lättrensad. Idag när jag kom hem han jag rensa en fäll. Jämfört med att det i somras kunde ta typ en hel dag att rensa en gutefäll så känns det bra. Priset på 30kr/kg är det helt klart värt för att slippa kardborrar. Sen är där en hel del ull som kanske inte är så bra att spinna. Den får hamna i trädgården nästa sommar.

En vit ryafäll

Gute v.s. Gottland

Om jag har förstått det hela rätt så är Gottlandsfåren en urvalsavel från Gutefåren. Det vill säga man har genom århundraden valt de får med finast ull och avlat på dem. Nu har jag spunnit mig igenom ett par kila Guteull och mina första hekton Gottlandsull och det är helt klart två olika ulltyper att jobba med. Jag trodde att det skulle vara mindre stixigt att jobba med Gottlandsullen eftersom den inte har så kraftiga märghår men det visade sig att alla de små fina dubbelklippen i gottlandsullen kan leta sig in genom kläderna och stickas massor. Guteullen är så grov att den stannar utanför kläderna man har emellan sig och den. Ganska logiskt så här i efterhand. Nästa gång jag skaffar Gottlandsull kanske jag ska betala lite mer för att få utan dubbelklipp.


Okardad ull. Gute till vänster och Gottlandsull till höger.

Som mest syns skillnaden när ullen är okardad tycker jag. Gottlandsullen har mycket högre densitet och är inte alls lika luftig som guteullen. Lockarna är mer sammanhållna och mycket glansigare. Glansigheten lever kvar i det färdiga garnet också. Det får liksom en lyster som Gutegarnet saknar. Så finns det då någon slutsats? Tja, det beror väll på vad man vill ha garnet till. Jag skulle dock inte välja varken den ena eller andra av dessa två om jag skulle ha det in till huden, då får man leta vidare. Kanske jag kan hitta någon med finullsfår, vi får väll se.




               Närbild på garn av Gottlandsull           

                                Närbild på garn av Guteull                                   



           Gute till vänster och Gottlandsull till höger

                          Gottlandsull till vänster och Gute till höger             

Äntligen

Äntligen är den klar, den blå spetssjalen. Det tog nästan ett år för den var så långtråkig att sticka. Nu är ändarna fästa och sjalen blockad och jag kan ägna mig åt andra projekt. En grytlapp har det redan hunnit bli och nr 2 på stickorna just nu. Det är så skönt ibland att sticka någonting som går fort. Sen tycker jag inte riktigt om att sticka i bomullsgarn, men det får gå.

Mjuk och mysig trotts tråkig stickning. Så himla glad att den är färdig.

En och en halv grytlapp. Snart kan jag slänga mina gamla trasiga lappas som jag virkade när jag flyttade hemifrån

 

Loppisfynd

Igår var vi på Viktoriamarknaden i Hörby. Där hittade jag en trasig garnvinda i en bunke hos Amnesty. Den kostade inte så många kronor så jag slog till och tänkte att går den inte att laga så får jag väll elda upp den. Men min Grävling lyckades laga ihop den och efter sanering och lite olja så blev den nog helt ok. När oljan är helt intorkad får jag se om jag måste gå på med sandpappet eller om den bara är att börja använda.


Nyligen inoljad garnvinda.



Det var snörena som var trasiga . Här kan man se Grävlingens nya knutar.

Gottlandsull

Idag har jag varit på ekastiga gård och köpt Gottlandsull.
1 kg vit och 3 kg grå. Den har en helt annan textur än Guteullen. Under eftermiddagen har jag tvättat hälften och lagt på tork på lakan på gräsmattan. Det är fortfarande fantastiskt sommarväder trotts att vi är en bra bit in i september så ullen blir i alla fall hyfsat torr ute. Sen får den torka det sista inne på torkställningen.

Jag ser fram emot att s hur denna ull är att spinna. Det borde bli ett betydligt glansigare garn än det på Guteull. Gottlandsullen verkar även sakna de små stixiga, hårda, svarta stråna som hamnar överallt när man jobbar med Gute.

Ny (nytillverkad) Spinnrock

Utan internet i 14 dagar försmäktar vi... ja det slog ned en blixt i mitt telefonjack så det gick sönder. Nu två veckor senare har här varit någon och bytt mitt telefonjack, så nu är jag tillbaka.

Sen sist så har jag varit hos Inger på dengamlaskolan och provat ut en ny spinnrock. Det blev en Minstrel efter tre timmars velande och provande. Det stod mellan den och en Symphony men till slut var det storleken som avgjorde. Minstrel är lite mindre. Fantastiskt fin servis och så himla skönt att få känna och klämma innan man bestämmer sig. Det var dessutom väldigt roligt att prata med någon som faktiskt kan allt det där som jag har försökt att lära mig själv.

 Med den nya rocken skall jag förhoppningsvis få lite mer kontroll över hur tjockt garnet blir och hur mycket tvist garnet får.

Utöver min spinnrock kom jag även hem med ett härvträ och nya kardmattor

.

Band i grind

Trotts att jag ju bara skulle jobba med mina ufon, så smög det sig in ett band. Jag fick ju tag på en bandgrind på vikingamarknaden och var ju tvungen att i alla fall testa den. Här är resultatet:

 

Sen bara råkade jag påbörja ett till när jag satt framför tv:n igår.

Så gick det med överfärgningn

Ja. Bättre kanske? Garnet är först färgat i tredje badet krapp sen i andrabadet med kanadensiskt gullris. Betningen är alun och garnet är drops alpaca.





Efter

Före

 

Det är svårt att få till bra bilder som visar färgen rätt, men det blev lite mer åt det orange hållet.

växtfärgning med kanadensiskt gullris

Jag har växtfärgning på hjärnan. Idag har jag testat att färga med kanadensiskt gullris. Denna växt finns lite överallt just nu, så det var bara att gå ut och plocka. Jag kom hem med en plastkasse full med blommor. Min gryta rymde dock bara hälften så jag kokte av så mycket som fick plats. Silade bort växtdelarna och upprepade med resten av blommorna. Därefter fick jag späda med ca 4 l vatten och då sjönk temperaturen till ca 45 grader Celsius. Så stoppade jag i två härvor grått ullgarn som jag själv spunnit och värmde det hela till mellan 80 och 90 grader. Så fick det vara i typ en timme.

Gryta fullproppad med kanadensiskt gullris

 Att färga på grått garn blir bättre än jag någonsin vågat hoppas på.  Det går ju naturligtvis inte att få en ljusare färg än man startar med men det stör inte mig. Gult på grått blev lite grönaktigt när man tittar på håll. Tittar man nära så ser man att den ljusa ullen har blivit gul och den mörka är mer grön-grå.

Till vänster det färgade garnet och till höger ofärgat.

I andra badet ligger nu två härvor alpacagarn som jag körde i tredje badet krapp häromdagen. Jag tyckte dock att färgen var lite mesig och tänkte att en gul ton skulle få det att bli mer aprikos än bara mes-rosa. Vi får se. Ska försöka komma ihåg att uppdatera här imorgon.

färga med krapp

Efter min misslyckade svampfärgning var jag tvungen att ta revansch med ett säkert kort, krapp.

Jag gjorde så här: Först lade jag krapprotsbitarna i blöt i ett dygn i färgningsgrytan. Jag använde 100g krapp och kanske 2-3l vatten. Sen lade jag i garnet och höjde temperaturen till strax över 60 grader Celsius. Jag försökte hålla den temperaturen i ca 1.5h. Sen fick garnet ligga i färgbadet och svalna tills dagen därpå. I första badet blev det en härva av mitt hemmaspunna, gråa, tvåtrådiga garn. I andra badet blev det 100g vitt Alaska garn från Drops. Kanske att det kan bli ett tredje bad med vitt alpacka garn också från Drops. Sen har jag inte mer betat garn så då får det nog vara stopp.

Det ser fantastiskt ut i grytan. Riktigt djuprött. Man får tänka på att färgen ljusnar när den torkar.

Hemmaspunnet ekologiskt ullgarn gjort på ull från trakten.

Jag har läst någonstans att man skall låta garnet torka innan man sköljer det för att färgen skall fastna bättre.

Längst bort i bilden är första badet på grått garn och de andra två ar från andrabadet och på vitt garn.

Jag blev väldigt nöjd så här långt. Positivt överraskad över hur bra det blev på det gråa garnet. Jag har haft för mig att det typ inte går att få bra färger på grå ull.

Att odla tomater i gräsklipp

Varje år så brukar jag köpa några tomatplantor när det är växtloppis på våren. I år kom jag hem med tre olika sorter, men jag hade ingen plantjord kvar. Så det fick bli lite halvförmultnad kompost och en himla massa gräsklipp. Sen har jag fyllt på med gräsklipp efterhand och vattnat så klart. Än så länge ser det mycket lovande ut och jag har redan ätit fler och godare tomater än något tidigare år.

Mumsiga tomater som mognat fint i de senaste veckornas sol.

Jag har ingen riktig ordning på mina plantor utan de bildar ett gemensamt snår längs ett stuprör

Här ser man gräsklippet som fått ersätta jorden i år.