lysa ägg

Nu har jag lyst mig igenom samtliga 35 ägg i kläckaren med en ficklampa och en toarulle. De vita äggen är superlätta att se om det finns liv i.  Jag kan se blodådror och en mörk fläck som är fostret. Det går till och med att se att det rör sig ibland. De supermörka Maranäggen är inte lika lätta att se någonting i. Så här på dag 9 tycker jag mig kunna ana mörkare partier i de flesta. Så om jag har rätt så har vi 9 av 9 på Hedemoraäggen och 24 av 26 Maranägg. Det innebär att vi skulle kunna få 33 kycklingar om ca 12 dagar. Spännande!

Benvärmare

Ett av mina favoritplagg är helt klart benvärmare. De gör det möjligt att gå i kjol hela vintern utan att frysa. Här kommer några av mina hemmastickade favoriter. Alla i mestadels ull så klart :) Just nu har jag två benvärmarprojekt på stickor. Det finns alltid en risk att man tröttnar när man stickat lite drygt en.

Jag mins tyvärr inte vilket garn jag använde till dessa benvärmare.

Garnet heter Fame trend och kommer från Markens och Kattens

Garnet heter Fame trend och kommer från Markens och Kattens

Garnet är vikings Nordlys

En vecka

Idag fyller den första kycklingen en vecka. Redan kan man urskilja tydliga rasskillnader i deras beteende. Hedemorakycklingarna är mer aktiva. De sprätter och letar efter mat medan Maranen bara står och tittar på.






Peppar har vi döpt mammas Maran till. Mamma är övertygad om att det är en tupp. Vi får väll se så småningom.

Peppar växer fortare än de övriga men eftersom den skall bli nästan dubbelt så stor är det kanske inte så konstigt.



Curry heter en av de rödgula Hedemororna. Än så länge är hen identisk med sitt syskon Gurkmeja.

 Både Curry och Gurkmeja fick hjälp ut ur sina ägg. Jag hade inga höga förväntningar på att Gurkmeja skulle överleva. De första dagarna var hen trött mest hela tiden och kunde stå upp och somna så att hen föll framlänges. Nu är det dock full fart så det skall nog gå bra.


Detta är Salt. Den ljusaste av kycklingarna.

Vår i trädgården

 Nu börjar det verkligen sätta fart. Det börjar bli grönt. I ängen blommar kungsängsliljor med helt fantastiskt vackra rutiga klockor.

Ängen anlade jag förra våren för att öka den biologiska mångfalden i trädgården och för att det är fint. Jag fick en cirkel med två meters diameter till mitt förfogande. där sådde jag ängsfrön och planterade in lite olika ängsblommor så som kungsängsliljor och backsippor. Backsipporna verkar inte ha överlevt tyvärr. Där kanske växer lite för mycket gräs vilket kan ha kvävt dem. Grävlingen är ju väldigt förtjust i gräs och gräsklipparen så efter att jag slagit ängen på sensommaren var han framme och klippte den. Detta kan nog också vara en bidragande orsak till att många av mina inplanterade växter inte klarade sig.

Det skall bli spännande att se hur den blir i år när de ettåriga blommorna förmodligen inte dyker upp. Förra året hade den en fantastiskt vacker period då blåklint och sömntuta kontrasterade i blått och orange.

Vad gäller den biologiska mångfalden vet jag inte om den egentligen gör så stor skillnad. Men jämfört med gräsmatteöken måste det ju vara bra.

Narcisserna och hyacinterna blommar också för fullt. Jag har i alla år trott att hyacinter är som de flesta tulpaner, en engångsföreteelse. Således har jag varit för snål för att köpa lökarna. Nu vet jag bättre. Jag fick några lökar hösten 2014 och nu blommar de för andra gången. Här nedan kan ni se en gul hyacint. Narcisserna är Tete a Tete och Bridal Crown. Dessutom fick det bli en bild på en clematisknopp (Rosy O´Grady).
 

fyra av fem

I morse kläcktes den sista kycklingen med viss assistans från mig. Jag trodde inte att den skulle överleva för den verkade helt utmattad. Den orkade inte ens pipa efter att ha kämpat hela natten för att komma ut. Vi lämnade den i kläckaren fram till lunch och då hade den piggnat till. Nu bor den med sina tre syskon i kycklingburen på vardagsrumsgolvet. De sover ganska mycket och däremellan far de runt på ostadiga ben med stora fötter. De försöker äta allt de ser inklusive varandras tår.

Det sista ägget öppnade jag men den kycklingen var redan död. Jag vet inte vad den dött av för den såg färdigutvecklad ut tyckte jag. Synd, men kanske inte helt ovanligt för en nybörjare på kläckning. Nu är kläckaren laddad med en ny laddning ägg. Massor av ägg. När inget av mina kläckts på förmiddagen deg 22 åkte jag och köpte 9 nya Hedemoraägg. Sen kom mamma med 26 Maranägg så nu är där 35 ägg i kläckaren. Jag har ingen aning om det verkligen får plats 35 kycklingar under min värmelampa. Jag måste nog planera lite för detta de närmsta veckorna.

Kycklinglycka

Dag 22: Mammas Maranägg kläcktes och en mörk kyckling med stora fötter kom ut. På eftermiddagen gick det hål på ett av Hedemoraäggen och på natten kläcktes en gul liten dunboll.

Den första Hedemorakycklingen

Dag 23: Ytterligare två ägg har hål och det låter som att någon knackar i det sista. De är helt enkelt lite långsamma av sig.

Ägg på väg att kläckas. Det tar lång tid för dem att hacka sig ut, men skam den som ger sig.

Ge upp hoppet?

Nu har äggen legat 21,5 dygn och inget har kläckts. Jag har tittat på dem minst hundra gånger idag, men nu börjar det kännas lite hopplöst. Borde jag inte i alla fall höra något om de var på väg ut? :(  Allt är ju färdigt för de små liven. Vi har ju byggt bur köpt värmelampa och kycklingmat. Kom alla mina små kycklingar, jag har allt ni kan tänkas behöva.

Dags att sluta vända äggen.

Imorgon är det dag 18 i äggkläckaren för mina hönsägg. Det innebär att plaströren som utgör vändanordningen skall plockas ut. Det skall fyllas på med mer vatten så att luftfuktigheten stiger. Sen skall de få ligga ifred tills de kläcks på lördag. Oh jag är så otålig och förhoppningsfull! Håller tummarna för att allt ska gå bra.

Smoothie

Dagens smoothie består av:

 banan

ananas

 mango

lime

 kiwi

kokos

pepparmyntsolja

 

Kycklingbur

Ibland skall man ha tur. Jag har letat efter Hedemorahöns eller kycklingar ett tag utan att hitta några. Men så för ett par veckor sedan var jag och Grävlingen på utflykt till Färg från Förr, en liten butik utanför Hörby. Ganska långt utanför Hörby. När vi kom dit möttes vi av en liten hönsflock med fem hönor och en tupp som såg Hedemoriga ut tyckte jag. Så vi frågade och visst var det Hedemora, men de hade varken höns eller kycklingar till salu. Men 7 ägg hade de som jag fick med mig hem. Så på vägen hem for vi hem till mamma och hämtade äggkläckaren. Ett Maranägg fick vi också med att stoppa in. Så 8 ägg hamnade i kläckaren är den väl stabiliserat sig i temperatur. Detta var för två veckor sedan. Sedan dess har jag genomlyst äggen ett par gånger och vad jag kan se så är det liv i fyra av Hedemoraäggen. Maranägget är betydligt svårare att se någonting i eftersom skalet är så väldigt brunt.

7 Hedemoraägg och ett Maranägg. Än är det i alla fall lätt att se skillnad på dem.

Äggkläckaren från förra milleniet är enligt det medföljande informationsbladet utformad efter den senaste forskningen :)

Om en vecka är det alltså dags för mina kycklingar att kläckas. Så idag har vi byggt en kycklingbur som de kan bo i tills de blir stora nog att klara sig utomhus. Jag misstänker att vi kommer att få kycklingar i hela vardagsrummet efter ett par veckor, men vi får väll se. Min idé om att låta nätet sticka upp ovanför träramen blev resolut nedröstat.

kycklingbur som ännu saknar lite inredning. Men vi har ju en vecka kvar innan den förhoppningsvis blir bebodd.

 Vardagsrummet är redan ganska fullt av fåglar. Här bor tre Kakarikis och sju Undulater fördelade på tre ganska stora burar. Spenser och hans två undulater får nu grannar en våning ned. På så vis utnyttjar vi utrymmet maximalt.

Den nya buren får bo under Spensers bur i vardagsrummet.

Eget garn

Ja, det är ojämnt och övertvinnat, men det är mitt. Jag har kardat ullen, spunnit den till garn som jag tvättat och nu kan jag sticka benvärmare av det. Inte utan att jag är lite stolt trotts att det inte ser mycket ut för världen. Det känns som om mitt inre Waldorfbarn njuter till fullo av att sticka stixig ull på ekologiska bokträstickor smorda med bivax. Bokträstickorna är faktiskt helt fantastiska att sticka med när man stickat in dem. I början är de lite väl sträva, men efterhand som de tar upp fett från garn och händer och liksom slipas till blir de helt perfekta. De är inte så glatta som stålstickor eller lackade trästickor så man riskerar inte att tappa maskor så lätt. Man skall dock inte ta med dem när man reser till regnskogen för då reser sig träfibrerna och man måste slipa om dem vilket gör att de inte längre blir riktigt rätt i storlek. Jag hade med mig ett sticke till Costa Rica i julas men fick inget stickat eftersom allt fastnade på stickorna.

Efter hand blir garnet lite jämnare. Det verkar hänga en del på ullen också. Den ull jag har är helt osorterad och ganska smutsig. Men eftersom den var gratis skall jag väll inte klaga. Jag får helt enkelt försöka lära mig hur jag skall sortera den från början innan jag kardar så kanske det blir bättre. Man skulle ju kunna köpa färdigkardad ull, men det känns som fusk.